Min humor.
Ljusare.
Chillade galet hela morgonen. När Syrran och M kom hit vid två var det dags att käka lite, och sedan satte M igång med att färga mitt hår. Eller färga kanske var att ta i, men ljusare vart det i alla fall.
Det tog lite längre tid än planerat, så jag han inte i tid till volleybollen. Hade därför ingen att åka med, så jag fick springa ner till hallen i spöregnet. Som toppen över det fungerade inte ringklockan i hallen så jag fick stå ytterligare 10 minuter i kylan innan det var någon som av en slump gick förbi och släppte in mig.
När träningen var slut tog jag en snabbdusch och drog sedan hem till K där det var filmkväll som gällde. När klockan började närma sig fyra känndes det som att det var dags att sova.
Idag vaknade jag klockan ett. Låg kvar i sängen till två och bara njöt. Härligt med lov.
Frukost blev det i Amerikans riktning, äggröra, bacon och plättar (eftersom K och jag inte pallade laga pankakor).
Au revoir!
Grey's Anatomy
Meredith Grey
"Time flies. Time waits for no man.
Time heals all wounds. All any of us wants is more time.
Time to stand up. Time to grow up.
Time to let go. Time."
En dag av lovet.
Gårdagen var mysig.
Åkte in till stan med K. Köpte biobiljetter innan vi gick hem till lägenheten där vi åt sushi och dumpade ala grejer innan vi drog ner på stan igen. Kollade på Death Race, som tydligen var värsta killfilmen, men den var bra.
Gick sedan hem och chillade. Pratade om allt mellan himmel och jord. Det var verkligen på tiden för mig att få prata av mig lite serriösa tankar. Gick och la oss vid småtimmarna och pratade lite till innan vi somnade. (Man blir mycket social när man inte har tillgång till dator eller tv).
Nu ska jag ta igen på lite missade avsnitt Greys och Desperate.
Ha're gött!
Ps. Syrran vet ingen skillnad på Kulturhuset och Konserthuset, vilket kan skapa vissa problem...
Kanske passar tidigare inlägg.
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu?
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
"
Tänk om det är så det blir.
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99
Ångest.
Igår satt jag och syrran och kollade igenom den nyligaste skolkatalogen som kom för någon vecka sedan. När jag såg att jag var med på det sista bladet av årskurser, att jag går i nian, fick jag panik. Eller panik är kanske fel ord, jag blev mer förvirrad och ledsen då jag insåg att detta var sista året för mig. Sista året då jag får vara med på en bild tillsammans med min klass jag gått med i över nio år, liksom sista gången jag får vara istämplad i ett häfte med min skolas namn på framsidan.
Mitt sita år på grundskolan. Mitt sista år då allt redan är förutbestämt för mig - vilken skola jag ska gå i, vilka ämnen jag ska ha och vilka kurser jag är med i. Det sista året då jag inte får välja själv.
Men vad är det för fel på att få välja själv? Det måste ju vara härligt att ha kontroll över och få välja sin egen framtid?
Det kan vara helt sant kan tyckas. Men vad gör man om allt går åt helvete? Vem ska man då skylla på? Det är en fråga som är så uppenbar att den inte behöver bevaras.
Jag får ångest över gymnasievalet. Jag blir pepprad med infromation och hemsidor och reklam för olika skolor konstant. Olika gymnasieguider och brev om olika inriktingar ligger i brevlådan när jag kommer hem.
Mitt i kaoset av alla mina tankar runt gymnasiet tror jag ändå att det finns något i mig som längtar. Jag vill ut i världen, träffa nya människor och se en ny vardag. Jag tror bara att allt går för snabbt. Om jag bara skulle kunna skruva ner tiden lite, så att den går långsammare.
Så att man får tid att tänka.
Dagen.
Vaknade av att det var alldeles för ljust i rummet.
Anledning: Har inte fått upp någon rullgardin sedan jag skaffade nya gardiner.
Åt frukost med M och syrran och kollade sedan på ett inspelat avsnitt Desperate Housewives - mycket värt att titta på.
Fick sedan en enorm lust att få ordning på saker och ting, och började rensa ur lådor i garderoben och under sängen.
Jisses what a mess det blev!
Vad lärde jag mig av detta?: Att man bör städa undan lite i resten av rummet innnan du river ut halva garderoben.
Avbröt i alla fall projektet och gick in på datan. F kom över på eftermiddagen, eftersom (smart som hon är) glömde hemnyckeln och var utelåst.
Till middag blev det en riktig gormemiddag som flickorna hade anordnat - varmkorv med bröd. Men som kompensation hade de också bakat galet goda bullar som vi tog till efterätt innan det bar av till volleybollen.
Nu när E har hjälpt mig fylla i lite tomma luckor gällande min kunskap i datateknik, så ska jag passa på att kolla på en film hon fixade åt mig.
Puss och hej!
Så värt att lyssna på.
"
Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken
Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"
Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut
"
Lars Winnerbäck - Aldrig riktigt slut
Äntligen någon som kan sätta ord på något som för vissa bara är en känsla.
Fyndig.
But in different ways
Because if everyone were different
It wouldn't be a word called same.
And if everyone were the same
What would then make us different?
Hemma igen.
Jag har två saker att berätta.
1. Vad som hände i Barcelona.
2. Om matchen.
1. Vi var i Bracelona tre dagar.
Den första dagen var det mulet och vi ägnade dagen till att strosa runt på stan och tittade i affärer. Köpte massvis med fina smycken och ett och annat linne.
Andra dagen var det finare väder och jag och mamma lekte uberturister och åkte runt i en dubbeldäckar-turistbuss mellan alla sevärdheter som staden har att djuda på.
Tredje dagen var det strålande sol och vi var nere på stranden och solade. Fick massage av en tjej och badade i medelhavet som pricken över i. Eftersom våra spanska smaklökar inte var på topp så åt vi kanongod middag på Hard Rock Café, där vi också fick den största nachotallriken vi någonsin skådat.
2. VI VANN!!
Nu är det dags för lite sömn, vilken jag inte fått en överdos av de senaste dygnen.
Puss och Godnatt!
Ps. Så sjukt härligt med lov! Ska chilla galet i en vecka, kan det bli bättre?!
Fan.
Så, då var det sagt...
Barcelona, imorgon.
Just nu håller jag på att packa det sista. Börjar inse att min necessär kommer bli lika stor som alla mina kläder är tillsammans. Men när det gäller att stänga aldeles för överfyllda resväskor, går jag efter motto "Om man bara vill, så går det".
Kom nyss hem från HSM (High School Musical för er som inte är så insatta i ämnet).
Innan vi skulle gå in kom det en liten tjej fram till oss, hon var max 6 år.
- Heeeeeeeeej, vad ska ni se?
(Tvekar lite) - High School Musical...
- SKA NI! Det ska jag med!
Och precis som vi misstänkte var 95 % utav biobesökarna i salongen under 10 år.
Efter att F och L hade mobbat A för att hon kom ut från salongen med stvå floder över kinderna, var det dags att åka hem. Måste, trots stor tveksamhet, säga att filmen var riktigt bra. Tack för att du drog med oss, A!
Efter denna korta information ska jag nu återgå till att trycka ner det sista i min redan allt för fulla resväskan. Kommer hem på söndag, då det också är volleybollmatch. Kommer vara sjukt trött, men det är det värt!
Puss på er, ha det bra här hemma, för nu drar jag!
Catcher in the rye.
När min hjärna insåg detta och var villig att börja nöta in lite om Bach och Beethoven, förstod jag aldeles försent att mitt plugghäfte var borta. Det ligger nog och dammar bort i sin ensamhet någonstans i gymnastiksalens trånga omklädningsrum. Ett bittert öde, både för mig, häftet och mina betyg.
Som räddaren i nöden, riddaren på den vita springaren eller som tacos i skolan då man är hungrig, hjälpte K mig ur även denna situation. Som så många gånger tidigare räddade hon mig ur denna livshotande läge.
Du är den bästa av de bästa K. Tack, tack för att du finns!
Självklart kommer jag köpa Ben & Jerry till dig tills du storknar, det är du värd min vän!
Många bollar i luften.
Utöver plugget som blivit framflyttat till på onsdag har jag åtagit mig ett barnvaktsjobb imorgon plus att jag och tjejerna ska på premiären av High School Musical på onsdag. (Det är A som har anordnat ofc*)
Med andra ord finns det inte så mycket tid att blogga i min värld just nu, men jag lovar att ta mig lite tid på höstlovet, så ska du få veta allt om Barcelona!
Se ya!
En lagom vanlig Söndag.
Var stentrött när jag vaknade i morse, Men så går det om man sitter uppe halva natten och pluggar...
Nu vill jag inte att du ska tro att jag sitter uppe och pluggar en lördagkväll, för så är det oftast inte. Denna gång hade jag en anledning.
Nu är det äntligen bestämt, jag och mamma ska åka till Barcelona på torsdag! Bokade biljetterna idag, är kanontaggad!
Hur kan detta hänga ihop med plugg kan tyckas?
Eftersom vi åker på torsdag betyder det att allt plugg tills dess och fredag blivit framflyttat till onsdag, mycket att göra alltså.
Idag var Emmelie här (min/syrrans kompis, beroende på vem man frågar). Gick ut på prommis alla tre och pratade om gymnasiet. Kanske inte så mycket om vart/vad man ska välja och så, mer om det sociala livet på gymnasiet och vännerna nu och sen.
Mycket givande!
Lite volleyboll på kvällen som vanligt, och snart är det dags att sova...
Godnatt.
Om livet var en film.
När man ser en film vet man allt.
Man vet vad huvudpersonen gör som är rätt och fel.
Man vet och komenterar hur han eller hon borde ha gjort.
Man genomskådar alltid allting.
Ibland förstår man inte hur personen kan vara så extremt korkad, när allting är så otrolig självklart.
Vissa saker i filmen är så uppenbara, ändå ser personen det inte.
Tänk om man kunde se sitt eget liv på film.
Vara en helt oberoende människa som inte har någon som helst rellation till huvudpersonen.
Hade livet varit lika klart som i en film då?
Det tvivlar jag inte för en sekund på, eller?
Fyra dagar.
Onsdag : I skolan som vanligt. På kvällen skulle vi på teater med klassen, fick därför sluta lite tidigare. Jag och L åkte in till stan och shoppade lite innan vi skulle samlas utanför kulturhuset.
Det som visades på scenen en dag som denna var Tre Systrar, som tydligen hade fått superbra kretik. Jag tyckte den var bra i början, men missade hälften av andra akten då linsen lackade och åkte in bakom ögat. Fan vad ont det gjorde...
Torsdag : Oj, oj. NO-prov om 24 timmar och jag hade inte ens kastat en blick på instuderingsfrågorna. What can I say, den kvällen var det plugga som gällde. Sprang dock ner till hallen och körde volleyboll en timme för att skingra tankarna från hjärtats uppbyggnad och blodkropparnas funktioner.
Fredag : NO-prov. Jenny hade som vanligt hittat på en överraskning. Denna gång log hon finurligt då hon delade ut provpappret. Vi skulle tydligen få skriva vårt eget prov. Skriv frågor och svara på dem eller välj att skriva det som en uppsats. Överlevde även denna uppgift.
Efter lunchen fixade jag och några av tjejerna I:s födelsedagspresent, då hon fyllt år förra helgen. Oj,oj ,oj vad bra den blev!
På kvällen bar det av till Ornö där det var skräckfilmer och presentöppning på listan.
Lördag : Vaknade på Ornö och drog hem med tolv-färjan. Gick hem och pluggade en timme. Sedan satte hela familjen sig i bilen och åkte till Farsta för att träffa mormor som fyller 77. Åt kanongod mat som vanligt och grymt mycket hembakta kakor.
That's it. Fyra dagar av mitt liv sammanfattade på 22 rader, inte dåligt.
Nu ska jag sätta mig framför TV:n med Syrran och kolla på förra Grey's Anatomi avsnittet som gick förlorat då Tre Systar tog över.
Kram och Puss.
Hjärtans Fröjd.
Och du. Någonstans där borta finns du.
Och jag är glad att du finns. Och jag är glad att jag vet att du finns.
Och nånstans, i ett undanskymt hör nånstans, finns ett litet vi. Ett litet vi som ska få finnas kvar vad som än händer nu.
Första person pluralis: Vi
Jag. Och du.
Vi.
Det krävs mer än så.
- Ha, en sådan liten detalj har väl ingen brytt sig om...
Första seriematchen.
I morse var det bara upp och plugga som gällde, precis vad man drömmer om att sysselsätta sig med en trött söndagsmorgon, men that's life. På eftermiddagen bar det av till Eskilstuna där vår första match i serien skulle hållas. Laget var på toppenhumör och stämningen var kanon som vanligt. Innan matchen drog igång var det en kille som spelat tidigare som kom fram och pratade med oss.
- Hej, vart är ni ifrån?
- Dalarö.
- Vart ligger det?
- I haninge.
- Va?! Inte visste jag att det fanns något som hette Dalarö i Handen, och jag bor ändå där!
Det är först när sådana saker inträffar som man förstår hur off Dalarö egentligen är.
Matchen gick bra, eller i alla fall helt okej. Och med tanke på att inte ens Stockholms Vingar lyckats vinna över Eskilstuna, så spelade vi bra, trots att vi inte vann. Vi gav dem i alla fall bra motstånd.
Nu är det dags att sova, är halvdöd. Men det är bra, det bevisar bara att jag lever!
Puss och Gonatt, till alla er som medverkar i massmediedebatt!
*Suck*
Jag menar, vem bryr sig om hinduismens påverkan på det indiska samhället? Jag? Nej, skulle inte tro det...
Tror han att jag gör det? Troligtvis inte.. Eller förresten, självklart inte.. Varför känns det som om de bara vill jävlas?
Okej, jag kanske hade tyckt det var kul, eller i alla fall genomlidligt, om jag inte hade haft tusen andra saker i huvudet just nu..
Kommer inte leva upp till varken mina egna eller andras förväntningar just nu, allra minst dina..
*Suck*
En lördag.
Pluggade lite under morgontimmarna och klockan 12.00 bar det av till stan. Jag och min kära mor ägnade många timmar i affärer och åkte inte hem förens de stängde. Fick många stora kassar med oss hem och många saker uträttade. Bland annat en ny vinterjacka, lite diverse fina kläder från MQ och gardiner, krukor, kuddar m.m till rummet. Och en mycket efterlängtad stämmare till gitarren.
Direkt efter det att vi kommit hem begav vi oss till grannarna där det var god middag, fotbolls VM, RockBand och gymnasiesnack som gällde.
Nu är det dags att sätta igång att plugga igen. Ingen vila, ingen ro. Men jag antar att det är så det är sista året på grundskolan. Kan också ligga något i att jag inte börjar förrens i sista minuten. Men that's the way I am!
Puss och Kram, rutten banan!
Oj, oj, oj...
En fråga som jag inte ens tror Einstein kunde svara på.
Varför är inget enkelt?
Sometimes it feels like I'm so far away
that it's impossible to go back.
Sometimes it feels like I'm so close
that it's impossible to run away.
Nya tag.
Guitar is my new drug!
Wanna pimp my guitar?
Har du tråkigt?
Gå i så fall in på http://www.jobbkoll.se/. Där kan du göra ett test och se vilket jobb du kan ha i framtiden..
Själv vart man polis eller stuntman, gillar tydligen äventyr och att spela hjälte. Körde det en gång till, då vart jag iskall företagsledare. Jag tolkar det som att jag är öppen för det mesta...
Ps. Vad blev ni?
Velig.
Jag visste precis. 100 %.
Nu är jag helt plötsligt inte lika säker längre.
Har faktiskt ingen aning.
Shit...
Pay it forward.
För dig gör det knappt någon skillnad. Det kan vara något som du snabbt gör i förbifarten. Men det är också förändra någons vardag.
Så ha det i bakhuvudet när du tänker " vad skulle det göra för skillnad?". För jag lovar dig, det gör skillnad.
Pay it forward
En film som är ett måste.
Hon förändrades.
Hon var tjejen som det bara fanns en av. Avslappnad, cool och hade attityd, utan att vara för självsäker eller nedlåtande. Hon var rolig, klockren helt enkel. Hon var min idol. Hon var den jag såg upp till.
Nu är hon försvunnen. Vet inte vart hon tog vägen. Vet inte om hon kommer tillbaka. Allt jag vet är att hon är utbytt. Ersatt en någon annan. En självisk och falsk person. En person som ser ner på andra för att lyfta upp sig själv. Som gör allt enbart till egen fördel.
Hon som en gång var en tjej som jag såg upp till, har nu bytts ut till ett skal. Jag vet inte vad som finns innanför, men hon är i alla fall långt ifrån den hon var.
Hon förändrades när jag tittade bort för en sekund. Nu är hon borta.
Jag kommer sakna henne.
E
Tråkigt men nödvändigt.
Igår fick jag plötsligt lust att ta tag i saker och ting (och det händer inte så ofta kan jag säga). Jag blev bara så trött på att mitt rum aldrig vart klart och att grejer hela tiden låg framme överallt i rummet. Så jag tog mig i kragen och började arbeta.
Satte upp en hylla ovanför sängen.
Kastade ut gamla nattygsbordet.
Rensade ur hela bokhyllan och släpade ut den.
Skruvade ihop nya skrivbordshutchen.
Städade hela skrivbordet och stvättade med såpa.
Städade ur byrån och sorterade grejer.
Kastade massa gamla saker som låg och skräpade.
Det tog hela dagen, cirka 10 timmar, men när jag såg resultatet var det definitivt värt det.
Idag har det hittills varit plugga som gäller. Har sjukt mycket framöver. Men jorden slutar inte snurra runt sin egen axel för det. Nu ska jag och Syrran ut på promenad i stormen. Chao!
Fredag.
Jag och Syrran gick till nya lägenheten (jag jobbar fortfarande på att memorera vägen i huvudet) och köpte lite sushi på vägen. Mor och far kom senare med nytt bord som vi konkade upp de fem trapporna till översta vångingen. Pust*
Apropå absolut ingenting måste jag bara citera Jenny på mattelektionen för ett tag sen.
M: Asså, jag hade tänkt räkna matte i helgen, men jag orkade inte.
Jenny: Det gör inget, det är ju tanken som räknas!
Skönare lärare får man nog leta efter.
Puss, kram och godnatt!
En låt som säger allt.
When you love someone but it goes to waste.
Coult it be worse?
Visa ord.
"Låt det förflutna vara förflutet och lämna framtiden i fred. Lev i nuet."
Onsdag.
Matteprovet som ägde rum i förmiddags överlevde jag. Tror nästan att det gick bra, trots medvetenheten om ett litet slarvfel. Jorden slutar inte snurra runt sin egen axel bara för att jag inte får MVG på ett prov (även om det kan kännas så ibland).
Sista lektionen var SO med Pelle, men min hjärna var då långt borta från Hinduismen, så jag skrattade bort hela lektionen med L och B istället.
Jag åkte genom regnet på min cykel, jag hade i alla fall inte glömt min hemnyckel.
Kram och Puss.
Ps. Glöm inte bort första avsnitten av Gossip Girl och Grey´s anatomi ikväll. Får inte missas!
Regn.
Det regnar utanför.
Det kändes som det regnade konstant.
Ända tills K kom fram till mig och berättade.
Då blev det solsken.
Trots att regnet fortsatte smattra.
