Trötthet, konstant.

trött. Kan knappt andas. Tungt, svårt, påfrestande.
Vill blunda, försvinna, hämta kraft. Får inte. Måste stå emot. Långsam, plågsam dvala.
En björn - min dröm.
Skulle göra mycket för att få lägga mig ner, sluta ögonen och vakna igen i vår.

Vacker.




Frihet, styrka och kraft - en förebild.

Sacka, kanske min grej.

Jag tycker att det är roligt att prata. Inte så att jag ska få uppmärksamhet, utan för att det är roligt att försöka få människor att se saker som jag gör. Från samma vinkel. Men ännu roligare är när de inte gör det. Då får man diskutera, resonera och övertyga, förklara och övertala.

Jag blir irriterad på människor som inte försöker förstå. Som bara avslutar diskusionen och säger " Ge upp, jag har rätt". Det är otroligt att en människa kan vara så trångsynt och ensidig. En person med den inställningen löser inga världsproblem, det är en sådan person som skapar dem!

Kanske.

Vissa saker är svåra och andra är självklara.
Problemet är bara att det finns så många saker som är så självklara att de blir svåra.


Twilight, igen.

Igår hade jag ännu en sitta-uppe-alldeles-för-länge-och-kolla-på-film-kväll med Kattis. Hann med fem filmer, hela som halva. Bäst var Twilight såklart, vilket inte var helt otippat.
Självklart körde vi en favorit i repris på morgonen.

Jag hjärta Robert Pattison.
Haha, trodde aldrig jag skulle skriva något sånt, men that's the way it is!

Snön har smält bort.

Ja, I'm a busy girl. Länge sedan sist.

I tisdags var det test-nationella, men eftersom jag bor på en ö där bussarna slutar gå när det kommer lite snö, var halv klassen försenade till skolan. That's a bondes life!
I onsdags var det simning och skridskor på torvalla som gällde. Galet kul (i alla fall för oss lyckliga som har stake nog att inte anse att det är jordens undergång att visa sig i bikini.)
På kvällen var det öppet hus på Viktor Rydberg. Supermysigt och trevligt gymnasium. Dock ett problem med mina poäng som möjligtvis inte räcker längre än till Fredrika.
Idag var det ännu ett öppet hus som stod på schemat och efter att ha kollat på en minispelning med Parah och träffat sjukt många gamla och nya människor, begav sig jag och compani oss till kyrkan (!) där det var ungdomskväll. Trevligt trevligt!

Nu är det dags för lite skönhetssömn! Om jag fortsätter såhär kommer jag att se ut som en hagga och gått in i väggen innan nian är slut.

Peace och puss!

Twilight

Kattis hade rätt, som vanligt. Mer än vanligt den här gången.

Snö.

Vacker, gnistrade, ljus, upplivade, men samtidigt så dyster, deppig och sorglig. Den påminnner om att det rédan gått ett år, den påminner om att livet går vidare mot allt det var förr. Den bevisar att tiden fortfarande rullar på trots att ingenting är sig likt. Den ger ett ljus om framtid och äventyr, längtan och förhoppningar. Den visar att våren är runt hörnet och snart är det din tur i livet.
  Jag vet inte om jag gillar att det är vinter eller inte. Allt går så otroligt fort, det är det som är problemet. För några dagar sedan började jag nian, om lika lång tid går jag ut och tar sickte på gymnasiet. Snart finns det ingen tid att grubbla längre, varken tiden eller livet har lust att vänta på att du kommer ikapp!



The Notebook.

Det är skadligt för hälsan att se den filmen. Det kan i alla fall inte vara bra att gråta konstant i två timmar, vilket jag just gjort. Okej att jag är en riktig mjukis när det gäller sorgliga filmer, men om jag ser något torrt öga efter den här filmen kommer jag att bli förvånad. Den vara bara värd att se!






So it's not gonna be easy.
 It's gonna be really hard.
We're gonna have to work at this every day, but I want to do that because I want you.
 I want all of you, for ever, you and me, every day.


Seg? Jag?

Ella - Stackars dig som inte blev Lucia i år....
Anna - Äh, det går fler tåg! Hehe.
Ella - ???
Anna - Haha!
Ella - ???
Anna - Men fattar du, fler tåg!
Ella - ???
Ella -
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!

Jag har aldrig fattat varför folk säger att jag har dålig humor, nu börjar jag förstå...

Glasögonorm?


Kör bara på linser dagar som dessa, men det kanske är dags att ta fram glajjorna snart igen, vem vet?!





Glasögonorm? Kanske, men that's the way I am!

Idag på musiklektionen.



Fotspåren i sanden.

Fotspåren i sanden

Jag drömde en natt att jag gick längst en strand tillsammans med Gud.
På himmlen trädde plötsligt händelser ur mitt liv fram. Jag märkte att vid varje period i livet fanns fotspår i sanden.
Ofta fanns där två par fötter.
Det ena var spåren från mina egna fötter,
det andra var Guds fotspår.

Men ibland såg jag att det bara fanns ett par fotspår i sanden. Det gjorde mig ledsen, eftersom det var just vid de jobbiga perioderna i mitt liv.
Jag sa till Gud: "Du lovade mig att du alltid skulle gå vid min sida. Men jag har sett att det bara finns ett par fotspår i sanden vid mina svåraste stunder. Varför övergav du mig när jag behövde dig som mest?"
Gud svarade: "Mitt barn, jag älskar dig och skulle aldrig överge dig. När du bara såg ett par fotspår, då bar jag dig."

Ett minne från konfirmationen.

Eriksdalsbadet.

Japp, det var det som gällde idag. Eftersom jag inte orkar dra allting ska jag bara berätta det mest väsentliga för dagen: Jag ägde Lukas så det stänke om det (haha) i att åka vattenrutschbana!

Puss på er!

Denna dag.

Kattis sitter på sängen och spelar på en sjukt ostämd gitarr. Inte vackert.

Gick just hem från skolan genom spöregnet, inte visste jag att pappa var hemma och kunde skjutsat.
Stannade kvar lite extra i skolan efter provet och pratade om skoltröjorna. Får se hur det går med dem...

Love, peace och puss, attans att jag inte fick skjuts!

Prov imorgon.

Jaha, det är alltså nu man får ångra helgens slappande. Nu kommer det nämligen stå PLUGGAR i pannan resten av veckan...

Världen är liten, eller ja, Haninge i alla fall.

Jag hatar när man ser någon som man känner igen, men inte kan sätta fingret på vem det är, eller när man sett personen. Allt man vet är att man har sett ansiktet förut, i ett annat sammanhang, någon annan stans.

Jag visste att jag kände igen honom, man vart hade jag sett honom? Så kom jag på det!
Men vad gjorde han här?

Allt fick sin förklaring tillslut. Han var lillebror till en tjej i laget och han var kompis (eller mer) med min kompis som visade en bild på honom helgen innan. Jisses, vilket sammanträffande!

Love, peace och puss på er!

Trött och tankfull.

Alldeles för sent för att sitta uppe och skriva, jag vet. Eller i alla fall om man ska upp tidigt och spela mot Eskilstuna imorgon, men det bara blev så.

Jag har tänkt på en sak ganska länge, och det är hur otroligt ofta jag tänker "tänk om jag inte hade.../Tänk om jag hade...". Det känns som allt man gör alltid påverkar vad som kommer härnäst, för det är väl så det är, right? Det man gör idag påverkar alltid morgondagen. Men frågan man alltid ställer sig själv är, var det rätt eller fel? Vad hade hänt om jag gjort tvärtom? Hade jag ångrat det, eller hade jag varit glad åt mitt beslut?
Problemet är att man aldrig får svaret. Det här är bara frågor som kommer snurra runt i mitt huvud utan svar. Och tiden går inte att spola tillbaka, man kan inte göra saker ogjort, saker osagda eller beslut ändrade. Det är något du måste fortsätta leva med, och det finns saker du alltid kommer att undra över.

Så hur mycket man än vill, så går det inte att gå tillbaka i tiden och ändra något. What's done is done. Jag måste inse det.


-.-

Vad gör jag?
Chillar galet framför ett avsnitt Gossip Girl!
Vad borde jag göra?
Plugga galet mycket engelska!

Framför mig på pendeltåget.

Ja, framför mig på pendeltåget satt hon.

Hon stirrade argt ner i tidningen framför sig, som om hon försökte dyka ner i tidningen och försvinna från sin tillvaro. Hon var på dåligt humör, det syntes långa vägar. Varför? Det kan bara hon svar på.
Vagnen susade vidare genom regnet. Samma uttryck; hårt sammanpressade läppar och ögon som svepte kort över bladet innan hon hårdhänt bytte sida. Allt gick emot henne idag, jag kännde det.

Plötsligt ett pip i ena jackfickan. Suck. Läste klart raden, vek ihop tidningen, grävde i fickan, fann mobilen. Och då, för första gången på min resa in mot stan, för första gången sedan våra vägar korsast, ljusnade det. Hon läste hispigt det som stod på skärmen, för varje ord växte ett litet, litet leende fram. Ja, hon log. Hon rätade på ryggen och började knappa med iver i fingrarna. Nu var det ont om tid. Hon ville svar, nu, genast. Hela hon lyste. Det fanns alltså någon där ute som lyste upp hennes tillvaro. Som med hjälp av några ord kunde växla henne från ett meningslöst läsande i Metro och en arg blick till ett strålande litet leende.

Jag vill också ha någon som kan göra det. Någon som kan få mig att le ett litet men uppenbart leende när jag sitter själv på pendeltåget.
Men förresten, det har jag. Tack för att du finns!

Någon är trött?

 - Bla, bla, bla. Bla bla blala. Blalablabla!
 - Vad är du på skolan då?
 - Jag är biträdande rektor. Eller oj, vad säger jag? Jag menar, jag är rektor.

Är det någon som är trött efter att ha stått i en monter från 8 - 18? Seems like it!


De lyckades sätta ord på det.

En roll - ett ord - att gestalta.
   Något helt annat än ditt vanliga jag, dina vanliga meningar, din vanliga vardag.
   Den totala inlevelsen, närvaron, samspel med publik och ensemble är en upplevelse som på scenen, i ljuset framför åskådaren blir unikt.
   Det kan vara svindlande, skrämmande och samtidigt ge en kraft som ingen annan.
   För att hitta denna upplevelse och bemästraden, krävs inte bara inspiration och engagemang. Du behöver också kunskap och verktyg, handledning och erfarenhet.
Kulturamas Teaterutbildning

Bara för att det är så det känns.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH!!!

Jag vill läsa...

Mattematik
Engelska
Psykologi
Filosofi
Drama
Svenska
Historia
Film
Foto
Internationella rellationer
Kultur- och idéhistoria
Public Speaking
Scenisk produktion
Kommunikation
Pedagogiskt ledarskap
Sceniskt musikprojekt
Kriminologi
Mediekunskap
m.m

Ska jag få med allt det får jag gå i skolan tills jag är 37.. Vad ska jag välja/välja bort?

Gymnasiemässa imorgon...

Random?



Allmänt superkonstig bild på mig, fotad av Sofia.
Men den bjuder jag på!


Då var det dags igen.

Förra gången var det 400 kr, jag lackade och skulle köpa ett lås. Hann inte göra det förens öven dessa pengar var borta.

Nu är jag deppig. Trodde inte någon på skolan skulle göra något sånt. Men så kan det gå när man tror det bästa om folk. Det ska jag sluta med.

Gymnasium = Beslutsångest.

Sant så sant. Just nu sitter jag framför datorn och kollar runt på alla olika program, inriktningar, skolor, karaktärsämnen, induviduella val och utbildningar. Kan bara konstatera att det är en hel jungel där ute, och i övermorgon är det gymnasiemässa som gäller.

Har verkligen ingen aning om vart eller vad jag ska gå. Om jag ska gå Samhälle eller Natur eller om jag ska välja något specialutformat program. Just nu lutar det kanske åt natur, men jag är lika växlande när det gäller det här som vädret kan vara från ena dagen till den andra...

Men det löser sig alltid. Kanske gör jag som Syrran och bestämmer mig sista veckan...

Puss och hej, leverpastej!


Sötaste, tack för att du finns.

Ett tag var allt borta. Det fanns inget Vi, bara ett Du och ett Jag. Nu känns det som vi har blivit förenade igen. Härligt, skönt, lugnande. Nu är det inte bara Jag längre. Inte heller bara Du.
Nu har atomerna bildat ett kärnämne.
Vi

Memorys




Längtar.





IQ-befriad?

Antingen har jag (som vanligt) varit helt borta och bara lagt ifrån mig 400 spänn någonstans, eller så har någon tagit dem. Troligtvis någon åtta som gått och rotat i skåpen. Lackar satan!

Stanna upp.

Spelade match idag. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig.

Jag fick spela första set, och allt sket sig. Gick inte på mina bollar och fick inte till några bra pass. Jag var förvirrad, allt hände på en gång.

Efter det blev jag utbytt ett set. Jag stod bara bredvid och såg allt som hände, utan att vara delaktig eller kunna påverka.

I vårt sista set spelade jag bra. Spelet börjde flyta på igen och trots att vi inte vann  var det okej.

Jag tror det är så man måste göra, när allt blir för mycket. Man måste byta ut sig själv ett tag, se på allt som händer, ta ett djupt andetag och sedan börja spela igen. Ingen är Superman och ibland måste man sakta in lite innan man kan återgå till racet.

Tänk på det.


Uppdateringar

  • Gårdagen var trevlig. Var hemma hos Anna med tjejerna och sov i hennes lillstuga. Det vart väldigt mycket flummig dans, singstar och skräckfilmer.
  • Jag är sjukt orolig för matchen imorgon. Lagets stjärna och lagkapten (Syrran) har gjort illa foten, så hon kan inte spela. Så hur det kommer gå kan bara tiden utvisa...
  • Ikväll sover Camilla hos mig. Har inte träffat henne på så sjukt länge, känns som jag kommer prata sönder käkarna när hon kommer hit.

    Puss och kram!

Noteringar.


  • Skolan har börjat - Sjukt mycket plugg
  • Låt inte Lukas hålla i en markeringspenna - Kan bara sluta på ett sätt
  • Syrran ska på maskerad - Är galet avundsjuk
  • I helgen kommer Camilla över - Taggad till tusen
  • Ska dela ut flygblad med Kattis på fredag - Måste få in pengar till klassresan 

Skulle bara säga.

Jag skulle bara säga att jag inte har glömt, jag har bara inte tid.

Förra matchen.





Emmelie och jag taggar till innan vi ska in på planen. Förutom att jag nästan bröt hennes lillfinger och hon fällde mig klarade vi oss ganska bra, men Marita bytte aldrig ut oss båda två samtidigt igen...


Nästa helg vinner vi mot finnarna, så är det bara!


Sista dagen på lovet.

Kom nyss hem från K. Denna morgon lagade vi faktiskt våra efterlängtade pankakor till frukost. Kanske inte blev superlyckat, men vi blev mätta. Nu ska jag bara chilla galet de sista timmarna som återstår av detta lov.
Härnäst är det ett missat Grey's Anatomy avsnitt som måste tas igen.

Miranda Bailey

"I have five rules. Memorize them.
Rule number one, don't bother sucking up.
I already hate you, that's not gonna change."



Gosh.

Har städat rummet nästan hela dagen. Allt som tidigare rensats ut ur hyllan som kastades har under x antal veckor legat utspritt på golvet. Kände att det var dags att ta tag i saker.

Ikväll ska det bli en riktig familjemiddag. Alla är hemma för ovanlighetens skull och det ska bli trerätter dagen till ära.

Efter den (förhoppningsvis) goda maten ska jag dra hem till K. Kanske blir det ännu en sitta-uppe-alldeles-för-länge-och-kolla-på-film-kväll, vad vet jag?

Från min och K:s senaste sitta-uppe-och-kolla-på-film-alldeles-för-länge kväll måste jag rekomendera den här filmen. Får inte missas.
Hur mysig som helst.




Taggad till tusen.



Wanna go to premiären avec moi?


RSS 2.0