Om livet var en film.
När man ser en film vet man allt.
Man vet vad huvudpersonen gör som är rätt och fel.
Man vet och komenterar hur han eller hon borde ha gjort.
Man genomskådar alltid allting.
Ibland förstår man inte hur personen kan vara så extremt korkad, när allting är så otrolig självklart.
Vissa saker i filmen är så uppenbara, ändå ser personen det inte.
Tänk om man kunde se sitt eget liv på film.
Vara en helt oberoende människa som inte har någon som helst rellation till huvudpersonen.
Hade livet varit lika klart som i en film då?
Det tvivlar jag inte för en sekund på, eller?
Kommentarer
Trackback
