Ella

Jag ser ju vilken panik man får. Jag vet ju vilken panik man får. Det är bara en tidsfråga, och jag vill inte att tiden ska ta slut för mig. Snart är jag också där. Utan mål. Vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen. Livet. Vad är det liksom? Vad ska man fylla det med? När det inte längre finns några måsten, några borden? Kommer man bara att stå där, glo framför sig och peta i näsan hela dagarna? När det inte längre handlar om vad man får, ska eller måste göra utan istället vad man känner för eller vill göra, hur vet man då i vilken ände man ska börja?

Ha, det är tre år kvar, och jag har redan panik. Usch!

Kanske jag ska sätta mig ner och skriva en livsplanering redan nu. Vad vill jag göra innan jag dör?

Jag vill:

- Gå på månen.
- Gifta mig med Daniel Radcliffe.
- Hoppa fallskärm.
- Rida kameler i öknen.
- Spela in en film i USA.
- Skriva en bästsäljare.
- Rädda någons liv.
- Komma på ett botemedel till all cancer.
- Köpa en häst.
- Skapa fred på jorden.