Ella

Dagen började med att livet tog slut. Mitt förra liv i varje fall. Nu börjar ett nytt, hemskt och tråkigt liv. Det nya livet kommer att innebära:
Tabletter
Kurer
Skitfula skor
Ingen räning förutom gym - får inte springa.
Ev. inget Malmö med volleybollaget för min del.
Ev. ingen beach volley i Brighton.

Höll verkligen på att bryta ihop när hälsotanten medelade hur fallet låg till. Vet inte hur många gånger hon påpekade att jag skulle gått till läkaren direkt och att det kanske blir kroniskt.
Nej, snart bryter jag ihop.

Trots mitt lidande och mina skador så tvångade Linda ut mig i skogen på orientering. Detta scenaroi uppstod.

Jag och Frida tror att vi vet var vi är. Vi går och går. Runt runt. På stigar och mellan snår. Sen upptäcker vi att vi inte alls vet var vi är. Fotgängare går förbi och påpekar att det inte är så långt till villaområdet härifrån. Jag och Frida är käpprätt ute i helvetet. Vi är vilse. Eller okej, vi var rätt, men vi visste inte var på kartan bara. Sen kom Zack och Co. och räddade oss. Isac och Anna valde att trotsa sunkmarken och bestiga berg medan vi andra bar oss av på nya äventyr...

I överlevde tillbaka till skolan. Fick tillbaka SO av Pelle och lämnade in nytt arbete. Nu är det bara ett SO-ämne kvar att komplettera.

Spelade Pingis med Sampe m.f innan bussen. Jag ägde skiten ur dem. Typ. Nästan.

Nu ska jag deppa lite till över att mitt forna liv är över. Snart kommer jag synas i rullande gympadojor och balklänning. Tack för stödet Lollo. Det värmer. ^^