Borde mycket, gör lite.
Läs inte om du inte pallar, det är ändå inte värt att läsa...
Jag borde plugga, men pallar inte. Borde röja lite på rummet också, men jag pallar inte det heller. Kalla mig slö tonåring (vilket jag kanske är) men det är sjukt vad trött jag blir på allt jag borde göra. Varför inte bara göra sånt man känner för för stunden? Eller göra sånt som är roligt? Varför kan aldrig saker man tycker är roligt vara saker man måste göra? Varför kan aldrig saker man måste göra vara roliga? Kanske för att dessa saker inte skulle räknas till kategorin "måste", utan till "allmänt rolig grej man gör så fort man får tid". Humpf... Hur som helst orkar jag inte med någonting längre. What´s the point? Det är skit samma om jag inte får alla MVG (typ).
Jag tror jag börjar bli en slö och trotsig tonåring, bara något efter alla andra.
Eller så är jag bara deppig över benfan (smalbenen, fan). Kommer snart inte kunna gå om det fortsätter att rulla utför såhär. Håller på att få en tid bokad till nån specialist som ska titta på dem. Men jag blir så sjukt deppig av det här. Bryter ihop. Tänk om jag inte blir bra till språkresan; vad gör jag då? Snart kan jag nog inte träna alls längre; gymma var ingen bra idé. Och jag som tänkte komma i form till sommaren, hur ska detta gå?
BUHUHU!
Förlåt för ett extremt deppigt inlägg. Lovar att rycka upp mig efter det här!
Jag borde plugga, men pallar inte. Borde röja lite på rummet också, men jag pallar inte det heller. Kalla mig slö tonåring (vilket jag kanske är) men det är sjukt vad trött jag blir på allt jag borde göra. Varför inte bara göra sånt man känner för för stunden? Eller göra sånt som är roligt? Varför kan aldrig saker man tycker är roligt vara saker man måste göra? Varför kan aldrig saker man måste göra vara roliga? Kanske för att dessa saker inte skulle räknas till kategorin "måste", utan till "allmänt rolig grej man gör så fort man får tid". Humpf... Hur som helst orkar jag inte med någonting längre. What´s the point? Det är skit samma om jag inte får alla MVG (typ).
Jag tror jag börjar bli en slö och trotsig tonåring, bara något efter alla andra.
Eller så är jag bara deppig över benfan (smalbenen, fan). Kommer snart inte kunna gå om det fortsätter att rulla utför såhär. Håller på att få en tid bokad till nån specialist som ska titta på dem. Men jag blir så sjukt deppig av det här. Bryter ihop. Tänk om jag inte blir bra till språkresan; vad gör jag då? Snart kan jag nog inte träna alls längre; gymma var ingen bra idé. Och jag som tänkte komma i form till sommaren, hur ska detta gå?
BUHUHU!
Förlåt för ett extremt deppigt inlägg. Lovar att rycka upp mig efter det här!
Kommentarer
Trackback
