En kyrka fylld med tårar.

Under skolavslutningen var det inte många ögon som var torra. Många (mig inräknad) bröt ihop ganska totalt. Men vad ska man göra när man måste lämna skönaste klassen och lärarna för sista gången? Pelle höll världens finaste tal. Jag grät. De grät. Vi grät. Jag kommer att sakna Pelle och Duffy så sjukt mycket. Er andra kommer jag nog stöta på ibland, med tanke på att vi är strandsatta på samma ö, men lärare och vänner som dessa två speciella människor träffar man bara en gång i livet.

Ikväll verkar det som folket ska hem till Danne, så det är alltså mot Öhlins residence stegen bär ikväll. Snart kommer även Kattis förbi.

Upp upp och iväg. Ut på nya äventyr. Gonna miss you all. Kommer aldrig glömma klassresan. Ni är bäst. Vi är bäst. Tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0