Halvdöd, heldöd, helhärligt.

Kom nyss hem från boxningen med Emelie. Helt slut. Men Gud, vad härligt det var! Okej att jag vid vissa tillfällen bara ville sjunka ner på golvet till en våt fläck och aldrig mer resa mig igen, men för det mesta är det underbart. Att bara ta i, slå, sparka. Och för att inte tala om efteråt! När det stramar och drar i kroppen när jag går. När benen ständigt vill ge vika under mig. Det är härligt - ett tecken på att jag gett allt, verkligen allt!

Bästa boxar-låten:




Johnossi - Party with my pain.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0