Ella

Idag passade jag på att gå ut lite i det strålande solskenet. Satte mig på bänken vid husgaveln. Hade på mig stor, ful dunjacka, mössa och vinterkängor som är stora, varma, bekväma och extremt fula.
  Det var verkligen perfekt. Jag verkligen njöt av stunden, var  just där just då. Tid och rum, eller vad det nu är man snackar om, upptäckte jag. Det var varmt, ljust, vackert, och jag la märke till ljus jag inte brukar höra. Fåglar, vinden och människor som pratar på långt avstånd. Jag vet att det låter som en riktigt dålig novell, men härligt var det. Fram tills dess att solen gick i moln.