Jaha, kul; då sket sig allt - igen.
FAN
Jag sprang. Jag var glad. Det flöt på.
Jag var bara så sjukt glad. Efter fyra veckor på bänken hade benen fixat sig igen. Jag var taggad till tusen på att sätta igång.
Men icke. Man ska aldrig bli glad för något, för det skiter sig ändå. Det tog tre dagar. Nu gör det ont igen. Life sucks.
Kan inte springa mer. Nu är jag tillbaka på ruta ett.
Kommentarer
Trackback
