Ella

Jag har hört att början alltid är viktigast. Det är starten på en rellation som är avgörande, det är rubriken på en notis som fångar läsarens intresse och det är början på denhär bloggen som gör dig sin läser intresserad och villig att läsa vidare. Det är det som gör det så svårt. Det är det som gör det svårt att bestämma kläder första dagen i en ny skola, det är det som gar det svårt att hälsa på människor för första gången, och det är det som gör det svårt att börja skriva på sin första blogg.
Nu när jag läser igenom det jag har skrivit börjar jag fundera på vad allt det jag sagt mer för en gemensam nämnare. Jag kommer fram till att det inte är så svårt att lista ut. I alla sammanhang är jag rädd för vad andra människor ska säga, och jag oroar mig för hur jag ska göra för att bli accepterad.
Det är säkert många av er som läser som tänker  "Detdär är bara bullshit! Jag bryr mig inte om vad andra tycker eller tänker om mig!" men vet du vad, det gör du. Hur kommer det sig annars att man står i timmar för att bestämma sig för hur man ska har håret och kläderna första dagen på gymnasiet? Hur kommer det sig att man står i timmar framför spegeln och övar på vad man ska säga för att låta övertygande på jobbintervjun? Jo, för det räcker inte med att man visar sig som man är, det krävs mer än så.

Frågan är om det är andra människor som kräver, eller om det är en själv som gör det. Det är ingen i din nya skola som kommer bry sig om du har kjol eller jeans på dig, lika lite som du bryr dig vad de har. Ändå har alla stått och vägt över valet. Varför? För att dämpa signa egna krav, som man anser är andras.

Det är därför jag oroar mig för vad ni som läser dethär ska tycka. Inte för att jag tror att ni har förväntningar på det jag skriver, utan för att jag har det på mig själv. Jag har kraven på mig själv att jag vill visa er att jag kan, men vänder sedan på det och säger att det är era krav på mig. Varför? Det är ett svar jag måste fundera över.

Om ni har några åsikter eller tankar, om ni håller med eller tycker att jag är dum i huvet, om ni har argument för eller emot, skriv gärna en komentar.
Eller förresten, skriv en komentar ändå, så jag vet att ni lyssnar. Det räcker med en punkt. Bara så jag vet att det är nån som hör mig. Det är allt jag begär.

Kram och Puss
// En (Wannabe) Bloggare