En blivande hjärtkirurg.
Försov mig i morse. Vaknade upp ur en 13 timmars lång sömnsträcka och upptäkte att klockan stod på 8.00 istället för 7.00. Det blev rush för att hinna till skolan men klarde mig i tid. Men möttes då av ett skåp fullt med tidningspapper, inga pennor och någon som hade pajjat metallgrejen man låser med så att det inte gick att stänga.
Snacka om att jag hade en dålig morgon.
Men den dåliga morgonen sveptes bort som av en vindpust när Jenny sa att vi skulle dissekera grishjärtan. Det förgyllde min dag.
Måste säga att det är fascinerande. Hjärtat alltså. Att kroppen fungerar som den gör är för övrigt helt otroligt. Som en viss I uttryckte sig:
- Fan vilket jobb att fixa ihop allt det här! Fatta den som gjorde det!
- Ja, det var väl Gud antar jag.
Undrar om Jenny är kristen.
Att klippa och skära lite i ett hjärta fick mig alltså på bättre humör. Att jag sedan kom fram till vad jag skulle skriva om i SO arbetet efter fem timmars outnyttjad lektionstid gjorde det ännu bättre. Att det var sista lektionen innan det skulle vara inlämnat gjorde mig ingenting, nu vet jag i alla fall vart jag ska börja.
Ikväll ska tjejerna till A. Kommer bli trevligt, ser fram emot att vara lite social. Nu ska jag börja packa lite grejer jag ska ha med mig.
Återkommer imorgon, då troligtvis med en lite längre text. (Som en undanflyckt från SO arbetet som måste göras)
Kram och puss
/Blivande hjärtkirurg
Du vet att man måste ha minst MVG i alla ämnen på gymnasiet och att natur är din ända utväg? Men det är kul att du har hittat nått som du vill bli. Själv har jag lite större problem att bli det jag vill.. Det är en väg du kan vandra men de är inte omöjligt. "Bara de omöjliga tar längre tid"
Hur kan du vara "skraj för spindlar och andra småkryp" när du utan att blinka skär i blodiga, äckliga djurhjärtan? Du är allvarligt skruvad min vän.
