Spelet

Jag älskar det.
De få sekunder av klarhet som uppstår. Allt annat försvinner. All skit runt omkring som i vanliga fall gör hjärnan överhättad. Just i det ögonblicket, när allt du ser är bollen och nätet som tornar upp sig framför dig. Allt stannar upp. De få sekundrarna känns i hela kroppen och det känns som om de varar i en oändlighet.
Men så plöttsligt är det över. Du sugs tillbaka till verkligheten. Till en vardag i ständig sträss över skolan, plugget, familjen kantad av bråk, konflikter och väggar som rasar då du lutar dig mot dem. Spelet är ibland din ända tillflyckt, det ända som gör allting klart och tydligt. Nätkanten som vibbrerar av luftdraget från bollen när du får en perfekt träff.
Det känns som ingenting, verkligen ingenting, kan stoppa dig.
Du är fri. För ett ögonblick, för några fåtal sekunder, är du fri. Ingenting kan stoppa dig.

Det är därför jag älskar det.

Kommentarer
Postat av: Syrran

Kunde inte sagt det bättre själv.. Men mon dieu vad du tar i vännen! :)

2008-09-08 @ 21:51:35
Postat av: Annika (saras kompis) :)

halloj! :9 asså ni dalaröbor är sportigast på jorden!! fast det var bra skrivet :) jag tror har träffat men jag var lite "ur form då". :)

2008-09-10 @ 12:49:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0