Friluftsliv.
Fan vad härligt (ursäktar svordom, ska sluta upp med sånt)!
Kom in genom dörren, slängde väskan på golvet, sa hej till päronen och klev rätt in i duschen. Det var så sjukt härligt. Under tre dagar i skogen var bara tanken på en dusch rena lyxen. Att nu känna att jag faktiskt är ren för en gångs skull är helt ofattbart. Att vara ute såhär får en verkligen att inse vilka otroliga bekvämligheter vi har i vardagen.
Är nu helt dödstrött. Som tur är är det sovmorgon i morgon. Annars hade jag nog inte överlevt.
Trotts min extrema utmattning (ni får ha överseende med att jag möjligtvis överdriver lite), sitter jag nu i sägen framför datorn för att lägga mina sista vakna minuter på att göra en någorlunda sammanhängande blogg. Och till råga på allt ska den vara lika lång som mina fyra senaste bloggar, ett löfte till F.
För att göra det här så lättläst som möjligt ska jag nog ta och börja från början.
Jag packade hela söndagkvällen och fortsatte även på måndagkvällen (detta är anledningen till att jag inte skrev något då). Det blev sjukt mycket packning och väskan vägde upp emot 30 kg. Men med mina muskler var det en ren baggis, not. Jag tror jag kommer ha allvarligare ryggskador efter det här.
Hoppade på bussen mot Gullmarsplan och sedan tunnelbanan in till stan. Det var halvpinsamt (underdrift) att vara på centralen som värsta friluftsganget med enorma ryggsäckar med liggunderlag på toppen. Men som så många gånger tidigare, jag överlevde. Sedan tog vi tåget till Läggesta, tror jag. Jag följde mest efter de andra.
Men i alla fall, jag tror faktiskt att jag skippar smådetaljerna, såsom vart vi var någon stans och så. Det är inte vesäntligt i det här sammanhanget.
Vi gick från tågstationen bort till Åkers styckebruk, stället där vi skulle paddla kanot, på en sträcka på ungefär 5 km. Vi gick genom det ena villaområdet efter det andra och jag måste säga att det inte riktigt känndes som att vi passade in. Eftersom vi tidigare fått idén om att göra en dokumentär av vår resa och jag själv utnämnt mig själv till reporter var M:s filmkamera ständigt uppe.
Väl framme vid kanoterna fick vi en regelmässig genomgång för hur man paddlar, vad man ska tänka på, säkerhet osv.
När gubben, även kallad Kanot Kungen, slutat mala på började det vanliga upptåget med att välja kanoter och packa ner grejer. Råkade ställa mig bredvid Jenny och Pelle som höll ett samtal med Kanot Kungen.
J: Är det möjligt att paddla längre än bara till Gnesta, som vi tänkt oss från början?
K: Ja, det går att paddla till Vagnhärad (pekar på kartan), men det är en normal tre dagars tur. Det är inget man hinner på en och en halv dag!
P: Men de här ungdomarna har valt det här frivilligt. De pallar!
K: Men det är flera mil extra. Tror ni verkligen att ni klarar det på så kort tid? Ni kommer verkligen få ligga i.
J: Klart vi klarar det! Hämtar du kanoterna där imorgon då!?
K: Okej, om du tror det går så.
J: Kanon, då säger vi så!
Och det var på det sättet som vi fick en utökad paddlingssträcka.
Vi satte igång att paddla och allt gick fint. Vi stannade för lunch och fortsatte sedan i god takt.
Okej, nu ljög jag. Allt gick itne fint och inte gick det i god takt heller. Jag hade ont överallt och var otroligt slö, till och med för att vara jag, och Z fick göra allt jobb med att få kanoten att gå framåt, stackarn. Tillslut pallade inte Z med sin, inte så hjälpsamme, färdkamrat och vi kom fram till att det var bättre att byta besättningar. I stället skulle jag och M paddla ihop och Z och Jenny.
Men hur byter man då kanoter mitt ute i mitten av en sjö? Jo, jag hoppar över till den andra kanoten som blir överbelastad och som bokstavligen håller på att sjunka. Nu snackar vi en centimeter från kanten till vattnet på båda sidorn. Jenny får panik och beordar oss att sitta still. Okej, tänker jag, och vrider bara lite på huvudet för att se den andra kanoten. Kanoten gungar till och vi alla är med om en nära dödenupplevelse.
Om vi välte eller inte får ni veta i morgon. Just nu ser jag knappt vad jag skriver eftersom mina ögonlock ständigt faller ner. Dags för lite sömn. Och du F, jag lovar att jag ska fortsätta i morgon.
God natt och sov gott, här kommer ett litet avslutningsrim som jag börjar bli så bra på!
Förebygg ont i rygg med osnygg svankrygg.
