Ella

För nån vecka sen fick jag en ny almenacka av min syrra. På varje ny vecka finns det en liten rad med ett talesätt på. Jag satt nyss och bläddrade igenom den, och råkade fasna på en. Det stod " Tid, ord och ungdom kan man inte få tillbaka."
Jag kände att det låg så otroligt mycket sanning i det.

Idag har det varit en helt vanlig dag. Jag gick upp, gick till skolan, var med kompisarna, tränade, pluggade lite och gick sedan och la mig. Allt var som det brukade. Dagen var snarlik gårdagen, som var lik så många dagar tidigare. Ibland känns det som att allt står stilla. Jag går genom dagarna, med det händer ingenting. Tiden går, men jag missar den. Ord utbyts, men de är oviktiga och jag glömmer bort dem. Alla dagar känns så meningslösa, det händer aldrig något.
Jag vill att det ska hända något oväntat någon gång. Något som rubbar min vardag. En riddare som tar mig bort från min gråa vardag och tar med mig på en resa till stjärnorna. (Okej, kanske inte så radikalt, det räcker med något litet, bara det är något anorlunda, något nytt!)

Min tid och ungdom rinner ifrån mig. Jag drunknar i skolan och alla andra måsten. Vad ska jag göra? Skita i allt? Leva i nuet? Jag vet inte...

Tid, ord och ungdom kan man inte få tillbaka!