Snart är skolan ett minne blott.
Härligt! Nu återstår bara några insuderingsfrågor i tekniken och en uppsats i engelska, men sen är det slut. Slut på de tråktiga, de roliga, de långsamma, de sega, de jobbiga, de flummiga och de galet långa skoldagarna! Snart ska jag åka till Åre och gå i ide eller gräva ner mig i en snöhög. Härligt!
Sitter och filosoferar över livet som vanligt. Känner mig så otroligt lugn. Det känns som att det är först nu jag kan pusta ut, andas. Det är nästan som om jag inte har fyllt lungorna helt med luft sedan skolan började i Augusti, och nu knakar det härligt när lungorna försöker återfå sin ursprungliga storlek.
Allt som fattats är snön. Inte för att jag saknar den. Den är kall, blöt och hemsk. Men också så otroligt vacker och fridfull. Lugnande, på något sätt. Snön hör vintern till. Mest för att den ska finnas där, lysa upp mörkret. Hur blöt och hård den än är, värmer den när nätterna är som kallast. Men jag vet inte om jag saknar den, för hur fin och vacker den än är i mina ögon, är den alltid kall och hård när jag närmar mig.
Sitter och filosoferar över livet som vanligt. Känner mig så otroligt lugn. Det känns som att det är först nu jag kan pusta ut, andas. Det är nästan som om jag inte har fyllt lungorna helt med luft sedan skolan började i Augusti, och nu knakar det härligt när lungorna försöker återfå sin ursprungliga storlek.
Allt som fattats är snön. Inte för att jag saknar den. Den är kall, blöt och hemsk. Men också så otroligt vacker och fridfull. Lugnande, på något sätt. Snön hör vintern till. Mest för att den ska finnas där, lysa upp mörkret. Hur blöt och hård den än är, värmer den när nätterna är som kallast. Men jag vet inte om jag saknar den, för hur fin och vacker den än är i mina ögon, är den alltid kall och hård när jag närmar mig.
Kommentarer
Trackback
