Katastrofen var inte längre en hypotes, den var ett faktum.

Vaknar av att mamma smyger in på mitt rum för att sno min önskelista som hon brutalt tvingat mig att skriva kvällen innan. Jag kollar på klockan. Fem i halv åtta. Konstigt, jag satte den på tjugo över sju.
Går upp, hum, ovanligt trött. Duschar, vaknar till lite. Kör min vanliga rusch mellan mitt och Syrrans rum för att hitta något att ta på mig. Hör att de käkar frukost där nere. Reflekterar inte över varför de fortfarande är hemma. Drar på mig något för stunden, kanske hinner jag också äta med dem.
Går ner. Sätter mig vid bordet.

Pappa - Värst vad du var uppe tidigt idag då!

Vänder mig och och kollar på klockan. Katasrof. Tjugo i sju. Tick, tack. Attans bananer, för att inte säga något för grovt!

Det var sagan om när jag än en gång såg fel på väckarklockan och gick upp på tok för tidigt. Men det kunde varit värre. För ett tag sedan gick jag upp och ställde mig i duschen tjugo över fyra. Inte konstigt att mamma kvackade på dörren och frågade vad det var frågan om.
Det undrade jag också.


Kommentarer
Postat av: Sara

haha, du är knäpp kära syster!

Vad har du för planer för imorgon eftermiddag?

2008-12-04 @ 09:57:33
Postat av: Ella

Haha, det verkar gå i släkten!

På Fredag eftermiddag är inget planerat, what's on your mind? :D

2008-12-04 @ 16:51:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0