Ella

AAAHHH! Det som inte får hända har hänt.. Sånt händer, men det får inte. Och nu har det hänt. Shit, skit, fan. Gult. Japp. Nu sitter jag med en sax i handen och lutar åt att klippa av skiten. Kanske till och med raka skallen, som killarna i klassen. Varför kan inte en tjej vara skallig? Vad som helst är bättre än det här!

Det är typ gult. Sån gul som fjortisarna i sjuan har (jag nämner inga namn, men ni hajjar nog). Det är katastrof. Det är till och med gräsligt, trots att det inte är grönt.

Men, det finns alltid en upside of anger. Nu kan jag sätta mina röda planer i verk mycket tidigare... Funderar seriöst på att åka in till Handen och köpa brun färg redan idag. Men stackars hår! Kommer tillslut att få göra som Lollo och klippa av allt. KATASTROF!!

Men nu ska jag sluta waina, det är ingen som bryr sig ändå..

Kan istället meddela vad som händer idag (inte för att någon bryr sig om det heller^^): Träning, fika med Camilla, fira Lollo..

Nu står lunchen på bordet där nere. Time for krubb.
See you later, alligator <3

JAG SUGER!

Bättre lycka nästa gång - I hope...

Imorgon är det extra tidig uppstigning.. Great! Ska nämligen åka in till Sjukan och röntga fuckingbajs-benen som har kraschlandat totalt. Men vad sitter jag här och wainar om?! Time for beautysleep...

VREDESUTBROTT!

Jag gick igenom taket. Inte i taket. Igenom.

S-T-I-N-A

Behövs det något mer att säga?!

Mohaha! Har finally hittat min musikfrende!

Nice to know I´m not alone being a retard!

Fick just veta av en supersäker källa (facebook-test) att jag kommer leva tills jag blir 99 år. Jaha, jag antar att det är goda nyheter...

Ella tänke: "Mums vad gott med ett äpple". Gick till fruktkorgen och tog ett som såg gott och fräsht ut. Gick ut i solen och slog sig ner för att njuta av stunden. Blundar och tar några tuggor. Tuggar, sväljer. Tar en tugga till. Tittar. Hum. Vad är det för mystisk brun fläck på äpplet? Spottar ut äppelbiten hon har i munnen. Ella studerar biten noga. Ett lite brunt hål. Mystiskt. Petar undan lite äppelkrafs. Nejmen, vad är det som dyker upp, om inte en lite mask! Allt äpple Ella har i munnen sprutar ut över altanen och Ella springer in i köket och sköljer munnen.

Så vad har Ella gjort för värden idag? Räddat en oskyldig liten mask från det stora människomonstret. Applåder. Ella mår illa på scen. Hoppas hon inte spyr över rosorna publiken kastar. Tack för ert stöd, kära publik.

För er som undrade hur min balbklänning och skolavslutningsklänning såg ut - here you go!






Balklänning.




Skolavslutning.

Är bland stjärnorna. Allt är bra. Allt flyter på. Skolan fixar sig. Är glad. Typ lycklig; vad nu det innebär. Koivun var som pricken över i. Då lyfte jag från marken. Flög ut i rymden, flinande, med ett konstant leende. Frida blev nog lite rädd där ett tag. Han vinkade. Jag fick en kram. Jag flög. Snart måste något dra ner mig på jorden igen. Frågan är vad det skulle vara. Kanske en meteor som kraschar på jorden. Kanske en jordbävning. Kanske rönken som ska göras av benen på måndag. Något kraftigt, omskakande. Just nu flyger jag runt på månen. Tyngdlös. Haha. HAHAHA.

Flummigt, tardat, och allmänt oförståligt inlägg. Kommer tillbaka när jag är deppig igen, så att ni känner igen mig.

HAHA.
Ha.

På busshållsplatsen:
Frida: "Asså den här väskan är skitful med jag tog den ändå. Hade den typ i 5:an. Skulle nog aldrig gå till skolan med den!"

På restaurangen:
25-årig kille knackar på Fridas axel: "VAAART HAR DU KÖPT DEN DÄR VÄSKAN?!"
Frida: "Euhmm, jag vet inte"
25-åring: "NEEJ, skojar du med mig?!"
Frida: "Asså den är asgammal."
25-åring *uppgiven*: "Okej, ledsen att jag störde..."

Lallala! Idag är min personliga happy day! Fick först rent MVG på både hemkunskapsuppsatsen och på No-nationella. Efter lite pingis i skåphallen och en sjukt slapp skoldag drog jag och Frida hem med bussen. Sedan käkade jag jordgubbar med socker tillsammans med Frida innan vi drog in till stan. Hittade fint linne.

Sedan kom det bästa - BOUNCE!

Går verkligen inte att beskriva - SE! Finns biljetter kvar till nästa helg... Passa på!













"Ville bara säga att du är så sjukt jävla bra och att jag älskar det du gör och att du personligen är min Idol nu!"
"Tack, fan vad kul att höra!"
*Värsta kramen och Ella flyger till himlen på ett rosa moln*
"Visst är showen bra!"
"Skojar du eller? Det här är andra gången jag ser den och jag kommer aldrig få nog. Jag skulle kunna gå varje kväll!"
"Viss är det grymt! Tack asså!"
"Det var så sjukt jävla bra när du körde Benkes solo. Jag typ dog. Det var i alla fall allt jag ville säga!"
"Tack, asså det är skitkul att höra, verkligen, tack!"

Ella går tillbaka till Frida, svävande en meter ovanför marken och har inga planer på att dras tillbaka till marken.

KÄRLEK!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH!!!!
GALET!
FANTASTISKT!
LYCKA!

KÄRLEK!

(Mohaha, Kattis kommer bli så avundsjuk!^^)

Dagen började med att livet tog slut. Mitt förra liv i varje fall. Nu börjar ett nytt, hemskt och tråkigt liv. Det nya livet kommer att innebära:
Tabletter
Kurer
Skitfula skor
Ingen räning förutom gym - får inte springa.
Ev. inget Malmö med volleybollaget för min del.
Ev. ingen beach volley i Brighton.

Höll verkligen på att bryta ihop när hälsotanten medelade hur fallet låg till. Vet inte hur många gånger hon påpekade att jag skulle gått till läkaren direkt och att det kanske blir kroniskt.
Nej, snart bryter jag ihop.

Trots mitt lidande och mina skador så tvångade Linda ut mig i skogen på orientering. Detta scenaroi uppstod.

Jag och Frida tror att vi vet var vi är. Vi går och går. Runt runt. På stigar och mellan snår. Sen upptäcker vi att vi inte alls vet var vi är. Fotgängare går förbi och påpekar att det inte är så långt till villaområdet härifrån. Jag och Frida är käpprätt ute i helvetet. Vi är vilse. Eller okej, vi var rätt, men vi visste inte var på kartan bara. Sen kom Zack och Co. och räddade oss. Isac och Anna valde att trotsa sunkmarken och bestiga berg medan vi andra bar oss av på nya äventyr...

I överlevde tillbaka till skolan. Fick tillbaka SO av Pelle och lämnade in nytt arbete. Nu är det bara ett SO-ämne kvar att komplettera.

Spelade Pingis med Sampe m.f innan bussen. Jag ägde skiten ur dem. Typ. Nästan.

Nu ska jag deppa lite till över att mitt forna liv är över. Snart kommer jag synas i rullande gympadojor och balklänning. Tack för stödet Lollo. Det värmer. ^^

Jag sitter ner och sträcker ut handen för att Calle ska hjälpa mig upp:
"Calle, kan ta min hand och ge mig ett handtag!"

Ella: Kan du hämta klänningen där uppe?
Mamma: Vart är den då?
Ella: Den hänger på räcket... Så den är inom räckhåll!

Mihi. Ella är busig. Riktigt busig.